Mamma siktade mot stjärnorna och vi landade på månen

Idag hade vi hoppning, tänkte att det inte kunde skada eftersom att på lördag (då jag ska fara och hoppa hos Mia) ska jag ändå bara köra småhinder. 
Mamma tänkte att vi skulle hoppa bana och hon började bygga upp den. Det var hinder överallt kändes det som, i alla möjliga former. Men jag bestämde mig för att inte gnälla. Och så drog vi igång. På ena sidan byggdes ett randig minioxer upp och på den andra sidan en kombination med ett titthinder. Sedan ett hinder på kortsidan och travbommar på andra kortsidan. Det var saker som hände överallt och Pirat blev stutsig och börja rycka.
 
Men det gick bra. Han vägrade några gånger, vi fick kämpa lite men tog oss över alla hinder. Men när mamma äntligen hade byggt klart banan var mina knän söndermanglade och Pirat hade samlat en mängd svett han med. Jag började tappa stigbyglarna för jag inte orkade hålla om knäna och jag var tvungen att säga till mamma att vi inte orkade något mer. Så några höga hinder blev det inte, trots att det var planerat. 
 
Men det var ändå en lyckad lektion. Titthinder här och var och vi töjde verkligen på gränserna. Ibland måste man göra det, även om man inte kommer ända fram :)
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback